Psykologjobbet på Ekåsen förde mig från Åbo till Ekenäs som ännu då, på 80-talet var centralort för finska sydkustens psykiatri. Jag har ganska långt haft samma arbete under åren, men fyra gånger har organisationen bytts och nu jobbar jag för HUCS psykiatri/västra nyland.
Psykologuppgifterna ger insyn i människors strävanden och vardagsverkligheten och historian i olika delar av vår region. Arbetets innehåll har förändrats, mest till det goda, men mentalvården har också förlorat mycket. Jag har fått vara med om att utveckla öppenvården, fått se ökad tolerans för människors olika sätt att leva, och växande respekt för människan som helhet; kropp, psyke, relationer och samhälle. Vad är då mindre bra? Nedskärningen av sjukhusplatser har inte kompenserats med tillräcklig öppenvård. Jag vill verka för starkare satsning på denna, och sådan valfrihet i vården som innebär respekt för de individuella behoven hos olika åldersgrupper.
Arbetslivet är tufft och för att undvika utslagning vid depression, arbetslöshet, och sjukdom behöver kommunen hitta välavvägda alternativ. Förebyggande insatser kan integreras på många områden. Inom psykiatri, neurologi och långtidssjukdom behövs satsning på rehabilitering. Vi behöver framförallt betona relationen i vården och den delaktighet som varje människa behöver för att leva i balans. Inom medicinska områden behövs specialisering, men också en satsning på att beakta samverkan mellan kropp, psyke och social delaktighet. Man skall förhandla sig fram till vårdplan, samarbeta mellan specialiteter och med socialvård i patientens intresse. Social- och hälsovårdsreformen bör utgå från detta och då behövs lokal förankring. Häslovårdsbusinessideologin som regeringens SOTE-reform förespråkar bygger inte på äkta valfrihet. De professionella inom vården tilltror den inte heller.
Jag är psykolog och psykoterapeut. Psykologin har mycket att ge för olika samhällsfunktioner. Psykologin har stark vetenskapsförankring och kan hjälpa att avtäcka populistisk ideologi, och bekvämt önsketänkande. Vi behöver granska samhälleliga fenomen kritiskt. Det gäller uppfostran, skola, arbetsliv och sjukvård. Vi behöver genomskåda manipulerande maktutövning. Psykologin ger inblick i både människans vardag, brytningstider och värdeupplevelser.
Jag är 65 år och far till två vuxna barn och en son som ännu bor hemma. Som nyinflyttad i Ekenäs kom jag att engagera mig i Mikaelskolan. Under mellanbarnets skolgång deltog jag i Hem och skola. Skolan är viktig och bör för barnet innebära både trygghet och lämplig utmaning. Staden behöver ta hand om sina lärare och ge förutsättningar för god elevvård. Vi bör stöda vår yrkesutbildning, utveckla finskspråkigt kursutbud och stärka folkhögskolan som länge berikat regionen.
Kulturlivet och de olika skapande miljöerna i Raseborg är särskilt värdefulla. Raseborg har en rik historia gällande design, hantverk och produktutveckling. Våra bruksmiljöer skall visas fram. Vi har aktivitet och bredd inom konst och hantverk. Många skapar sina egna jobb. Våra tätorter kunde vara magneter som drar till sig både inflyttare och besökare, som lockas av meningsfull aktivitet. Vi bör ta till vara lokala initiativ och utveckla samarbete mellan tätorterna. Bibliotek och skolbyggnader kan samla verksamheter.
När jag flyttade till Ekenäs hade jag chans att delta i de då i hela svenskfinland kända Ekenäs kulturdagarna. Det innebar både skratt och allvar. Flera år kunde jag delta i aktiv amatörteater via Söndagssällskapet Pilsnerpojkarna. Vi var bland de första på scen i Kulturhuset Karelia. Den lokala filmfestivalen är en senare satsning som blev stor för mig. Jag ser liknande entusiasm och personliga initiativ i olika delar av Raseborg.
Det är meningsfullt att vi i staden ser betydelsen i att olika röster blir hörda och att vi lämnar våra fördomar. Vi skall röra oss mellan våra stadsdelar och vara lämpligt nyfikna på olika projekt. I sista satsen kommer jag in på trafikfrågor, med busslinjer och cykelvägar som behöver sin satsning.